110128


----------------------------------- VARNING - läs på egen risk --------------------------------------------


Tankar och funderingar.
Blir ibland bra knäpp på min hjärna. Analyserar hela tiden.
Tänker just nu alldeles för mycket på bantning och kalorier, vänner och vänskap.
Kommer på mig själv at bli besviken ju närmare som jag kommer att ha ätit 1300 kalorier på en dag. Oavsett om jag är nära det antalet eller inte så är det ju superbra! Varför kan jag inte förstå det själv?
Jag har ett bra lurigt sätt att se på saker och ting faktiskt. 
 
Tror att jag skulle kunna ha lätt att få en ätstörning åt det ena hållet, men samtidigt ha väldigt enkelt att falla ur det och lika lätt kunna dra på mej en ätstörning åt det andra hållet.

Jag avskyr min kropp och vad jag har gjort med den de senaste åren, jag har varit allt annat än eftertänksam alltså. Samtidigt som jag älskar mat och älskar att äta allt som är gott. Och det syns.
Jag har aldrig tidigare haft problem med min vikt och har därmed aldrig behövt bry mej om banting och om vad jag har ätit. Men tyvärr så desto äldre man blir, desto mindre styrs kroppen på samma sätt som tidgare. Men jag lärde mig nog aldrig det innan det var för sent. Eller så blundade jag helt enkelt bara för det.

Vänner har man allt mindre sen ett par år tillbaka. Allt mindre som jag känner att jag kan lita på och mindre som jag känner att jag helt och hållet kan vara mig själv med. Vet inte alltid och exakt vad det kan bero på, men man kan nog tänka att det inte var menat, att det inte var riktig vänskap trots allt.
En dolk i ryggen, en besvikelse kan sätta sig så förbannat djupt. Jag har aldrig trott att jag varit speciellt långsynt, men visst fan är jag det. En vänskap för mig blir aldrig den samma efter att man blivit sårad en gång. Den kan repareras, definitvit, men det tar lång tid och kräver mycket effert.
Jag kan vara väldigt snabb på att ge efter, gamla minnen är något som trycker på min svaga sida. Men jag kan förlåta, men jag glömer sällan


Äkta vänskap bevisar sig alltid. Liksom oäkta. - Jeanette


Kommentera här





Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0