mammajeanette

Igen. Denna gången är enda gången som jag känt mig säker på att det är så. Alla andra gånger har jag trott och aldrig varit riktigt, riktigt säker. Men nu känns det som man har lärt sig och kan tecknen, för en gångs skull! Hon sover oroligt, om man ska gå in till hennes rum och kolla till henne, så räcker det i stort sett med att man öppnar dörren så är det full rulle i sängen. Hon kan vakna och vara orolig, så man får ta upp henne en liten stund, men när man lägger henne så skriker hon, så är det vid varje läggning. Men så tar det ett par sekunder och så är det tyst och hon sover. Hon har svårt för att vara för sig själv, jag ska helst bär på henne mest.

Alla dessa saker har hänt förr, och för en gångs skull så är jag lugn och inte orolig och vet att det går över snart. Huvudsaken är att hon sover hela nätterna, peppar-peppar.

Nu är hon inne på (om det stämmer) utvecklingsfas nummer 6 av 7, så det går verkligen åt rätt håll. Idag är lilla sessan 7½ månad dessutom, tänk att hon är 8 månader om bara 14 dagar. Helt otroligt!