Utvecklingsfas - please be gone!
Gud, dessa utvecklingsfaser kan få en att tappa det mesta, och må så dåligt.
Man tänker till en början, "att det går över", men när det är inne på sin tredje vecka, då tappar man hoppet totalt. Jag vet, jag vet, den försvinner. Önskar bara att den vore över nu.
Hon verkar som att hon är rädd på kvällarna för att somna. Till slut kan man få henne i säng, men en stund senare vaknar hon och man får gå inoch vagga henne om och om igen. Har jag tur så går det att lägga ner henne igen utan att hon skriker.
Snälla försvinn nu, vill få tillbaka lite glädje igen..
Man tänker till en början, "att det går över", men när det är inne på sin tredje vecka, då tappar man hoppet totalt. Jag vet, jag vet, den försvinner. Önskar bara att den vore över nu.
Hon verkar som att hon är rädd på kvällarna för att somna. Till slut kan man få henne i säng, men en stund senare vaknar hon och man får gå inoch vagga henne om och om igen. Har jag tur så går det att lägga ner henne igen utan att hon skriker.
Snälla försvinn nu, vill få tillbaka lite glädje igen..
Kommentera här
Postat av: Jessica
Du, tänkte på det, försök att inte ta upp henne direkt utan klappa bara henne och hyssja. Annars vänjer hon sej vid att du kommer in och tar upp henne direkt. <3
Postat av: Jeanette
Jo, jag vet. Saken är den bara att hon blir gärna mer hysterisk om jag bara går in till henne och sen går ut igen, och då somna hon sällan om igen. Ska prova att ha en lampa tänd inne hos henne i natt, ska se om det kan är så att hon blir mindre rädd när hon ser lite om hon vaknar.
Trackback
