Ursäkta mig!!
Denna blogg använder jag mig av för att ventilera mig angående just bra eller dåliga saker. Positiva som negativa. Jag ventilerar mig om det mesta som händer i mitt liv.
Så om du tycker att jag gnäller eller du bara inte tycker om vad jag skriver om, så läs inte då för helvete!
Livet blir inte för alla nyblivna mammor som att sväva på rosa moln, himlen blå och allt luktar rosor.
Det är ganska 50/50 bra och dåliga dagar, ibland mer dåliga än bra för vissa.
Sen gratulerar jag alla som har 100 procent bra dagar, grattis! Men jag tvivlar på att ni är många där ute.
Jag älskar Isabell mer än livet självt och jag är fruktansvärt lycklig att hon finns i mitt liv. Men (som för många andra) så tog det mej ett tag att känna så. Jag tyckte inte alls att livet blev som jag hade tänkt mig när hon kom med infektion, Neonatal, ont i magen, matvägran, dålig viktuppgång osv. Sen, självklart, vet jag att jag kanske haft det mycket lättare än många andra också, men detta är mitt liv, mina känslor och tankar. Och för mig har det fan inte varit varken enkelt eller lätt alla dagar.
Man förväntas när man får barn att vara überlycklig på en gång, glad, pigg och orka med allt. Vara tacksam för precis allt. Men när sake roch ting inte alltid går som man vill och man har ett par månader med kanske krångel ett par dagar i veckan, ensam hemma, ingen vän/familj som hjälper till, då är det fan inte så enkelt!
Bara för att jag ventlierar mig och skriver om det här, ge fan i att skriv nått spydigt angående det som att jag bara ska ta mej i kragen eller liknande och uppskatta vad jag har.
Jag uppskattar vad jag har och jag älskar Isabell, hon är fantastisk och underbar på alla sätt och vis, men alla dagar är inte enkla. Och, jag kanske är svag då, fine då är det väl så. Men detta är MIN blogg, MINA tankar och funderingar, MIN vardag.
Låt mig va då, om det är jobbigt att läsa.
Det finns ett fint litet kryss uppe till höger på denna sidan som du bara kan kryssa på om de är jobbigt.
Jag kan prata om det negativa likväl som det positiva, men många vågar inte prata om det negativa som händer under den första tiden, eller hela tiden som förälder, av rädslan för att dom ska bli dömda som dåliga föräldrar eller liknanade. Men de är ändå naturligt att ha dåliga dagar, eller har jag fel?
Får man bara positiva dagar bara för att man blir förälder? Grattis till dig i så fall!
Jag skriver för min egen skull och ingen annan.
Allting har blivit sjukt mycket bättre de senaste två månaderna, och all erfarenhet detta halvår har gjort mej till en mycket starkare människa. Jag vet att jag klarar allt själv, bara jag vill.
Men jag har ändå dåliga dagar och jobbiga stunder och perioder. Jag kan inte bara skriva om sånt som är positivt.
Du får det att låta som det värsta du någonsin gjort är att skaffa barn.
Jo, men du läste hela inlägget då eller?
Det är det bästa som har hänt mig, det är Isabell. Det jag vill med detta inlägget är att säga att jag säger sanningen och låter inte det låta som att det är att gå på rosa moln utan saker och ting är jobbigt när man är nybliven mamma, inte för alla, men för många. Många, många dagar är bra, jättebra, men det finns dåliga dagar och det kan man inte sticka under stolen med.
Bra skrivit! Det finns alltid bra och dåliga dagar i livet! Dom som aldrig haft en dålig dag måste vara dumma i huvudet!? Man är ingen dålig mamma om man frågar om råd eller om visa dagar bara är jobbiga.. Fattar inte varför folk ska knäcka ut sig såna spydiga kommentarer? Tror nog dom är avensjuka eller nåt :)
Du är en toppenmamma och Isabell älskar sin mamma mer än allt <3 Alla dagar är inte perfekta, jag vet! Kram! <3
Var har du fått i från att det är lätt att vara småbarns förälder?? Hur trodde du att livet skulle te sig efter du fått barn?
Anonym: Jag är väl för fan inte dum i huvet, klart som fan att man vet att det är jobbigt innan man skaffar barn, problemet är att det ALDRIG pratas om det och att det förkönas allt med att vara mamma/pappa. Det är DET som jag vill få sagt med detta inlägg. Och den som inte tycker om att jag skriver det, den behöver inte läsa det!
Till "anonym" igen: Förresten, vart någonstans fick du ut av hela texten att det låter som att det är det värsta som jag någonsin gjort, att skaffa barn?
Varför är man anonym och skriver sånna saker , stå för vad du tycker och säg vem du är istället, fegis.
TACK Charina och Emilie för era kommentarer, SÅDANA värmer i hjärtat! <3
Bra skrivet! Det som är jobbigt idag blir mindre jobbigt imorgon då man fått erfarenheten och vet hur man ska hantera situationen. Imorgon kommer nya utmaningar som ska hanteras och så kommer det vara hela livet ut för den nyblivna föräldern. För den nyblivne föräldern är allt nytt och allt blir utmaning men ju längre tid som går ju lättare blir det. Att fråga om råd och stöd är en styrka inte en svaghet. Du är en jätte duktig mamma, glöm aldrig det.
Du är STARK som vågar säga sanningen gumman!! Självklart älskar man sitt barn..men även SJÄLVKLART att det inte är en dans på rosor. och innan ens barn kan säga saker som ;
" Mamma, jag har ont i magen". "Mamma, jag drömde en mardröm" "mamma...." då ska man gissa sig fram. och hur enkelt är det?????
DU är STARK och du är en underbar mamma! Den som skriver anonymt kan som sagt, träda fram och stå för det istället!! Jävla fegis!!
HA INTE ÅSIKTER OM DU INTE KAN STÅ FÖR DET!!
Jeanette må ha det jobbigt men hon står för vartenda ord hon säger så KNIP IGEN DIN ANONYMA SKITHÖG!!
All kärlek till dig Jeanette!
