mammajeanette

Har börjat känna att det är riktigt jobbigt det här med att jobba och allt.
Speciellt nu när Isabell krånglar med läggningarna och vaknar om igen och allt.
Det är oerhört jobbigt att känna att det är ett måste det här med att jobba. Jobbar jag inte så räcker inte mina dagar till augusti och då måste jag sätta henne på dagis i Juni. Visst, värre saker har nog hänt för folk, men jag vill verkligen inte. Jag vill inte att hon (och jag) ska missa hela hennes första sommar, att hon kanske lär sig och gå på dagis, träffar en massa semestervikarier och kanske blir förflyttad till ett annat dagis under ett par veckor.
Jag vill inte.
Men det ger mej ångest (som jag märkte igår kväll) så fort som veckorna kommer och jag vet att jag måste jobba denna veckan. Jag vill jue inte egentligen, men jag måste.
Det är jobbigt att behöva förlita sig och be så många människor om hjälp, jag menar, jag har jue alltid klarat mig själv. Jag avskyr att be om hjälp.
Jag önskar verkligen att det fanns ett enklare sätt med allting. Att jag helt enkelt slapp och jobba just nu.
Det är ett fruktansvärt stressmoment att veta att jag behöver jobba ett visst x-antal dagar per månad för att min budget ska gå ihop. Inte nått skoj.

Jaja, bara att bita ihop va?