Blir så gråtfärdig. "/
Det som aldrig, aldrig, aldrig varit något problem har nu blivit det jobbigaste som finns under dagarna.
Jag hoppas innerligt att det bara är en fas, en utvecklingsfas och att det snart går över, för jag vill bara gråta på kvällarna.
Hon vägrar äta, nästintill vaje kväll, innan läggdags. Lägger ner henne och hon totalt protesterar genom att vända sig på en halvsekund till rygg och ligger och sparkar och skriker. Så här har det varit ett par kvällar nu, och när detta aldrig varit något som krånglat innan, utan något som varit busenkelt var kväll, så är tålamodet på noll och gråten sitter i halsen. Jag vet inte vad jag ska ta vägen när kvällen kommer längre.
Kan prova en annan mat, igen.
Jag hoppas att jag kommer på en lösning snart, alternativt att det är en utvecklingsfas och denna snart är påväg bort igen.
Någon som annars känner igen sig i ovanstående? Någon som har något bra tips på hur man enklast rider ut stormen?
Joline har varit likadan de senaste dagarna. Igår kom jag på att om hon är i min famn och äter, sen när hon har somnat så lägger jag henne i sin säng. Om hon vaknar till så ger jag henne nappflaskan/ nappen direkt. Och jag har bara en nattlampa tänd för att hon ska "fatta" att det är natt. De funkade igår och idag, så testa kanske funkar för er också :). Kram
